Jugend

Jugend, internationellt känd som art nouveau, växte fram på 1890-talet som en reaktion mot 1800-talets historicism och industrialismens massproduktion. Arkitekterna hämtade sina förebilder ur naturen i stället för ur äldre byggnadsstilar: slingrande växtmotiv, mjuka asymmetriska linjer och hantverksmässigt utförda detaljer. Det franska namnet kommer från Siegfried Bings parisgalleri Maison de l’Art Nouveau, öppnat 1895, det tyska och nordiska från tidskriften Die Jugend i München.

Du känner igen stilen på de svängda, organiska linjerna och den fria asymmetrin. Ornamenten är stiliserade blad, blommor och rankor, ofta modellerade direkt i putsen, och de moderna materialen järn, glas och keramik, senare även betong, gjorde det möjligt att bygga större och ljusare rum bakom de böljande fasaderna.

Genombrottet kom i Bryssel, där Victor Hortas Hôtel Tassel (1892-1893) räknas till stilens första landmärken. Hector Guimards entréer till tunnelbanan i Paris spred formspråket till miljontals människor, och världsutställningen i Paris 1900 blev höjdpunkten. I Wien utvecklade Otto Wagner och Josef Hoffmann en stramare geometrisk gren under namnet Secession, och i Riga uppfördes huvuddelen av stadens jugendhus åren 1904-1914; ungefär en tredjedel av innerstadens byggnader hör till stilen, den högsta koncentrationen i världen.

Första världskriget blev slutpunkten: efter 1914 var stilen i stort sett uttömd och avlöstes av art déco och modernism. I dag har jugendarkitekturen högt kulturhistoriskt värde. Rigas innerstad är världsarv med jugendbebyggelsen som ett av kärnvärdena, och runt om i Europa skyddas och vårdas husen från detta korta skede kring sekelskiftet 1900.