Brutalism

Brutalism i 5 städer och 5 länder. De mest sevärda byggnaderna, arkitekterna bakom dem och var du hittar dem.

Vad är brutalism?

Brutalismen växte fram ur efterkrigstidens Europa på 1950-talet och präglade det offentliga byggandet in på 1970-talet. Namnet kommer från franskans béton brut, rå betong: Le Corbusier lät betongen i Unité d’habitation i Marseille (1947-1952) stå obehandlad, med träformens avtryck kvar i ytan. Den brittiske kritikern Reyner Banham gjorde uttrycket till namnet på en rörelse. Ordet syftar på materialet, inte på något brutalt anslag.

Du känner igen stilen på obehandlad betong eller mörkt tegel, tunga blockartade volymer och bärande konstruktion som visas öppet i stället för att kläs in. Detaljerna är tekniska snarare än dekorativa: synliga balkar, installationer som får bli motiv och betongytor där formbrädorna lämnat sitt mönster.

I Storbritannien förknippas rörelsen främst med Alison och Peter Smithson, och därifrån nådde den ut i världen. Barbican i London (1965-1976), Boston City Hall (1962-1968) och Trellick Tower i London (1972) hör till de mest kända exemplen.

Få stilar har varit så omstridda. Rivningskampanjer har jagat brutalistiska hus i decennier, samtidigt som omvärderingen sedan 2010-talet gått fort: databasen SOS Brutalism samlar över 2 300 byggnader, och flera av de mest utskällda är i dag skyddade som kulturarv.

Brutalism i Sverige

Själva ordet föddes i Uppsala. Arkitekten Hans Asplund myntade nybrutalism 1950 som en skämtsam kommentar till Villa Göth, ett tegelhus av Bengt Edman och Lennart Holm, och engelska kollegor på besök tog med sig uttrycket hem. Därifrån spreds det över världen.

I Sverige bars stilen av Sigurd Lewerentz (Markuskyrkan i Björkhagen, S:t Petri kyrka i Klippan), Peter Celsing (Kulturhuset, Filmhuset och Riksbankshuset i Stockholm) och Lundakretsen kring Klas Anshelm, Bengt Edman och Bernt Nyberg. Mycket byggdes under rekordåren, men miljonprogrammet är ett bostadspolitiskt program och ingen stil: den svenska brutalismens kärna är kyrkor, lärosäten och kulturbyggnader. Arkitekturhistorikern Martin Rörby har kallat Stockholmsvarianten folkhemsbrutalism, en mjukare brutalism med social ambition.

I dag är flera av husen blåklassade, det starkaste kulturhistoriska skyddet i Stockholm. Samtidigt röstades Arkitekturskolan på Östermalmsgatan fram som Sveriges fulaste byggnad genom tiderna i Arkitekturupprorets omröstning 2020. Få hus delar åsikterna så skarpt.

Se stilen i Stockholm.