Modernism

Modernismen växte fram som rörelse på 1920-talet: en avskalad och geometriskt enkel arkitektur utan ornament, byggd med ny teknik i glas, stål och betong. Efter andra världskriget dominerade den både arkitekturen och stadsplaneringen. Modernism är paraplybegreppet, och flera strömningar ryms inom det: funktionalismen, den internationella stilen, brutalismen och 1960-talets högmodernism beskrivs var för sig som egna stilar.

Du känner igen stilen på platta eller flacka tak, släta fasader utan dekor och fönster som placeras efter rummens ljusbehov, gärna asymmetriskt, i band eller över hörn sedan den armerade betongstommen befriat ytterväggarna från bärning. Pilotis, pelare som lyfter huset över marken, öppna planlösningar och takterrasser hör till repertoaren.

Rörelsen formades i mellankrigstidens Europa, med Tyskland som centrum. Bauhausskolan grundades i Weimar 1919 av Walter Gropius och flyttade 1925 till Dessau, där skolbyggnaden från 1926 hör till kanon. Le Corbusier formulerade sina fem punkter 1927 och byggde Villa Savoye i Poissy 1928-1931, medan organisationen CIAM, grundad 1928, blev rörelsens internationella röst. Ludwig Mies van der Rohes Barcelonapaviljong från 1929 räknas till samma krets, och tillsammans med Frank Lloyd Wright och Alvar Aalto påverkade dessa arkitekter direkt eller indirekt all arkitektur under 1900-talet.

Dominansen avtog under 1970- och 80-talen när postmodernismen växte fram som reaktion. Efterkrigstidens byggande avfärdades länge som betongkolosser utan mänsklig skala, men nu när husen nått pensionsåldern pågår en omvärdering: det moderna samhällsbygget granskas som kulturhistoria, och allt fler av byggnaderna får skydd.