Nybarock

Nybarock är en historiserande riktning under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal som vände tillbaka till barockens formvärld, alltså till en byggnadskonst som då låg tvåhundra år tillbaka. Samma stil bär olika namn i olika länder: andra kejsardömets stil i Frankrike, wilhelminsk stil i Tyskland. Bär en byggnad här både taggarna nybarock och andra kejsardömets stil är det förklaringen.

Den byggdes där makten ville ha publik. I Storbritannien och Frankrike drev en expansiv imperialism fram en officiell arkitektur som skulle motsvara den, medan nybarocken i Tyskland och Italien uttryckte stolthet över den enade statens nya styrka. Utbildningen följde efterfrågan. Barockens formspråk var en väsentlig del av undervisningen vid École des Beaux-Arts i Paris, den ledande arkitektskolan under andra hälften av 1800-talet, och de går igen i den Beaux Arts-arkitektur som skolan förde vidare i Frankrike och utomlands.

Fasaderna är rikt smyckade och interiörerna likaså, med marmor, stuckatur och förgyllning. Byggnadstyperna återkommer: regeringsbyggnader och teatrar, slott, och privatbostäder åt dem som hade råd med formspråket.

Charles Garniers operahus i Paris, uppfört 1861-1875, är det exempel de flesta känner till. Belfast City Hall följde 1898-1906. Ferdinand Fellner och Hermann Helmer nämns bland stilens arkitekter. Semperoper i Dresden och Ludvig II av Bayerns Herrenchiemsee, en kopia av Versailles, visar hur långt formspråket sträckte sig, från offentligt byggande till kunglig fantasi.